Idag, när jag och Levi var på Ica Maxi och storhandlade efter dagis så insåg jag att det var inte direkt vad hon menade med att ta det lugnt. Det var ett jävla maraton för mig, och jag fick djupandas en lång stund innan vi kunde åka därifrån. Men det är liksom inte bara att "ta det lugnt" när man är ensam med barn. Jag fattar att det inte är nyttigt att ens anstränga sig det minsta när allt knyter sig på det där sättet, men det finns inget alternativ. Levi, världens minsta gentleman, tar mig i handen, tröstar och är så himla go så jag tror knappt det är sant. Inte ens fyra år fyllda, och klokare än många vuxna. 

Imorgon bitti ska jag på ett extra ultraljud för koll. Ska bli mysigt att se V en sista gång innan vi möts på riktigt <3