Kolmården
Veckorna susar förbi som jet-plan och jag ställer mig ständigt frågan om tiden med åren kommer accelerera i den takt det känns som den gör nu. Jag har svårt att leva i nuet, har alltid haft, och får påminna mig många gånger om en dag att livet sker här
och nu för att inte fastna i det ständiga planerandet och inte låta tankarna hela tiden förflytta sig till vad som händer härnäst. Vi är barn av vår tid antar jag och med den omedelbara tillfredsställelsen vi alltid når genom knapptryck, snabbleveranser,
informationssökningen och annat så har det f*ckat upp våra hjärnor vare sig man vill eller inte. Det är vansinnigt att hela tiden tänka framåt och låta dagarna gå en förbi på det där sättet. Oj, så klyschigt det låter men jag tror att ni känner igen er.
Vi var på Kolmården för två veckor sedan. Två dagar och övernattning på Vildmarkshotellet som var utmärkt efter deras renovering. Där och då kunde jag faktiskt njuta och kände mig närvarande med barnen. Kanske har de inre påminnelserna en verkan och jag
blivit bättre på att uppskatta stunden när den faktiskt händer.
För exakt fyra år sedan var vi på Kolmården senast, och då var Levi exakt lika gammal som Vincent är nu. Det var så härligt att få uppleva det igen med en ny liten familjemedlem. Det är en av det bästa sakerna med att ha fått ännu en liten
älskling, att man får göra om allt igen. Stort som smått. Som väntat älskade Vincent Bamses värld och var i ett konstant glädjerus. Levi åkte delfinexpressen otaliga gånger och jag kan bara konstatera att vi kommer få problem allt eftersom han
blir äldre och kommer vilja åka alla vidriga bergochdalbanor. Jag är höjdrädd. Vi hann hur som helst med allting vi ville i en djurpark som badade i sol. På kvällen åt vi middag , badade i poolen och som avslutning röjde barnen loss på barndiscot.
❤️
