Snart är gränsen nådd

och  jag svälter ihjäl. Boom, pladask, där dog hon. Emma, kan skrapas upp ur soffan med en stekspade. Jag längtar till jobbet. VA?! Vad fan hände där???? haha, det bara dök upp i skallen, att jag längtade till jobbet. Nu måste väl ändå hela världen vara upp och ned. Fast imorgon jobbar jag kvällen med Pia, och det är ju faktiskt roligt, på riktigt. Sakanr nog att jobba med eliten, det kanske är det som gnager lite? Att det inte är på samma sätt längre. Men det blir det väl snart hoppas jag. Vi funkar himla bra ihop, alla har sina små egenheter, och ändå jobbar vi kanonbra tillsammans.

På lördag ska jag och mina älskade barndomsvänner på Eric Hassle. Stort minus att han uppträder på arena av alla ställen, men han är ju bra..och när gamla gänget samlas tackar jag inte gärna nej. Det gäller att hålla kvar kontakten.

Matfrågan är förresten löst. Det blir tacos, eller snarare nachos.
RSS 2.0