När man ser ut så här, kroppen gör ont och väntan är lång så är det bra att ha en inre målbild. Min målbild är i mars när jag gör mig redo för en promenad med lille V i vagnen, och Levi på cykel bredvid. Eller pulka om det passar vädret bättre, mars är ju en sådan månad som kan innebära vad som helst vädermässigt. Jag har börjat gå ned i vikt och kan ha på mig min nya tröja som jag köpte i julklapp till mig själv idag. Den kommer på posten nästa vecka och ska få hänga orörd tills jag känner att jag får plats i den och kan känna mig lite fin igen.

En annan målbild är att stå i duschen med den där lilla räkan i famnen. Hans hud och pyttelilla rumpa som ryms i handen. Det är så häftigt för när man bär dem i magen så är det som att man lär känna sin bebis redan innan de fötts, den biten går en pappa miste om. Det är lättare med andra barnet, det här med att skapa en anknytning redan under graviditeten, jag har lättare att sen honom som en liten person och inte bara vilken bebis som helst. Han är lille V som är kvällspigg, och reagerar mest när han hör sin pappa och storebror busa och prata <3